Spela Banjo

Nej, inlägget handlar inte om gifta kusiner, utan om två av huvudaktörerna vid gårdagens repris i tidigare nämnda Rävige. Banjo kom på rävslag tämligen omgående efter släpp och en kvarts väckskallande senare var Mickel på benen, med Banjo 20 sekunder efter enligt passkytt som tyvärr hade för långt håll för att kunna skjuta. Drygt tre timmar och många bukter senare hade räven skaffat sig ett visst försprång när det intet ont anandes råkade springa in i Spelas sökområde. Spela, 11 år gammal, är Räva-Bengts finntik. Grånad, men med en vilja av stål, och när Mickel bjöd upp till dans var hon inte sen att anta erbjudandet. Banjo visade sig ointresserad av ”packjakt” och la av när han kom på platsen för Spelas inträde. Inget fel i det förvisso, då jag aktivt försökt att få honom ointresserad för andra hundars drev. Således ”snodde” Spela räven på samma sätt som Banjo gjorde detsamma för en Schiller två veckor tidigare. Det är sånt som händer när det är jakt och en stund senare gick räven glädjande nog i pass hos jaktvärden Bertil, som kunde avsluta jakten. Det blev Spelas 159e räv vilket gör det hela än roligare!

På tal om Banjo, så tar han sin nyss vunna jaktchampionattitel och hallandsrävseger med ro, driver räv som han brukar och är för tillfället ”vrålkåt” (ursäkta uttrycket, men det är det mest talande jag kan komma på) eftersom G’s Chill Out har sitt första löp. Kanske skulle prova en parning… Ser man annonserna på jägareförbundets hemsida verkar det som om de flesta raskorsningar går att sälja som ”vildsvinshundar”, det kanske vore något! Banjo skulle i alla fall inte misstycka… Nej, skämt åsido (jag har alltså inte tänkt att börja med korsningsavel) så flyter rävjakterna på ganska bra. Någon sa att ”man borde komma på en metod för att frysa in jakthundar när säsongen är slut och tina upp dem igen när den börjar”. Instämmer helt och hållet, eftersom Banjo i varje fall aldrig är så bra som nu mot slutet av säsongen. Åtminstone konditionsmässigt, vilket märks när han t.o.m. igår eftermiddags gav sig ut på långa sökrundor i god fart trots att han jagat hårt ett par dagar i sträck. Sånt gillar husse!

Detta inlägg publicerades i Finsk Stövare, Jakter. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar