Morkulljakt på lunchen

Då jag är beskaffad med gåvan att inte behöva äta så ofta, kan man ibland nyttja lunchrasten åt viktigare sysslor. Det kalla vädret i norr, friska vindar, samt fullmåne borgar för bra tillgång på morkullor den närmaste tiden. Och morkulljakt går alltid före mat! Således blev det en lunchtur med Epson i en gallringsskog med lövinslag och fuktiga partier. Efter en stund försvann han över ett krön och kort därefter tystnade pinglandet. När jag kom över höjden såg jag honom i stånd. Snabbt placerar jag mig i position – Browningbockens mynning mot den plats där jag tror kullan skall skymtas, osäkra, fingret på avtryckaren och ”ja!” – Epson hinner endast ett par steg innan kullan kastar sig i luften till ljudet av de karaktäristiska vingslagen. Första metrarna stryker den tätt ovan marken för att därefter stiga vertikalt upp mot en ungskogskant. I det ögonblicket når bössan kinden och med fokus på den bortvirvlande fågeln går skottet. Kullan är död när den når marken och Epson apporterar med sedvanlig effektivitet.

Härom kvällen läste jag åter ”Jaktåret” från 1947 av Mårten Ulfsson Kalling, från vilken följande citat med viss belåtenhet är hämtat: ”Morkulljakten för stående hund – där den kan bedrivas – är inte en var-mans-jakt! Fågeln är svårskjuten i den terräng hon lever i, jaktinstinkten hos både vardagsjägaren och hans hund är inte tillräckligt utvecklad. De flesta förstå ej skillnaden mellan att bränna på en klappjaktsälg och att nedlägga en morkulla i höstlig färgprakt för en sådan hund…”

Stenbitens Epson står för morkulla i gallringsskogen

Stenbitens Epson står för morkulla i gallringsskogen

Epson apporterar kulla till husse

Epson apporterar kulla till husse

Epson med bytet av en halvtimmas jakt under lunchrasten

Epson med bytet av en halvtimmas jakt under lunchrasten

Det här inlägget postades i Jakter, Pointer. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Morkulljakt på lunchen

  1. Jagande lunch is da shit. Själv tar jag ofta en macka i fickan, bössan på axeln och släpper en hund i skogen under lunchen de dagar jag jobbar hemma.
    I värsta fall får man frisk luft. I bästa fall doften av krutrök.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s